Jag tycker det är superbra med människor som är vegetarianer och veganer. Men ibland så finns det finns det inget möjlighet att kunna vara vegetarian. Det finns människor som är allergiska mot substituten som finns för kött. Det finns människor som måste få i sig stora mängder av fett och protein på grund av sjukdomsskäl. Det finns människor som inte har något val.

 

Jag tycker att de som är vegetarianer och veganer som föraktar köttätare ofta glömmer bort att den här gruppen av människor faktiskt finns. Visst man ska inte döda djur för nöjetsskull, men när det kommer till överlevnad så finns det inget alternativ för dessa människor. I slutändan så dödar även djur andra djur för att överleva.

 

För en person som är köttätare men som inte är i behov av att äta kött, bör kanske ibland tänka om och välja ett vegetariskt och veganskt alternativ. Man ska verkligen inte låta lathet komma ivägen för att välja en vegetariskt alternativ, där är jag helt med i deras resonemang. Samtidigt är det viktigt att belysa ämnet om att köttkosten kan ha en viktig funktion för andras hälsotillstånd. Alla är inte kallblodiga mördare för att de äter kött, de göra bara det dem måste för att överleva.

 

Att förespråka en vegetarisk och vegansk kost är viktigt i dagssamhälle då köttkonsumtionen och köttindustin rent ut sagt förjävlig. Men när man börjar se ner på människor och ignorera människor pågrund av att de äter kött så har det gått för långt. Man har egentligen ingen aning om vilka behov och förutsättningar andra människor har när det kommer till kost, för ibland är ett vegetariskt liv inte ett alternativ.

 

 

Det finns vissa saker som jag inte gör. Saker som jag inte gör bara för att följa normen, för att inte göra något märkvärdigt och sticka ut. Saker jag inte gör för att det inte ska nämnas senare i mitt liv. Saker jag försöker undvika.

 

Det är mest nu på sista tiden som jag har börjat tänka annorlunda. Jag har hunnit stanna upp och tänka, varför gör jag det bara inte? Vill jag göra detta så är det bara att jag gör det. Varför bryr jag mig så mycket om hur jag uppfattas av andra? Vill jag bli bekräftad av andra? Accepterad? Är jag inte accepterad idag nu så lär jag inte bli det imorgon heller. Till och med när jag skriver nu så sitter jag och tänker "Ska jag verkligen publicera det här?". Klart som fan säger hälften av mig medan den andra säger tvärtom.

 

Jag tror jag har blivit begränsad tidigare av min omgivning, blivit ifrågasatt utan egentlig anledning, annat än att kunna bli accepterad av dem. Jag vågar inte exponera mitt liv, vilket nog är bra? Men samtidigt så finns den en sådan stor del i mig som vill skriva, berätta och visa.

 

Jag vågar inte säga vad jag verkligen tycker för jag vill inte bli dömd för något jag inte riktigt kan formulera fullt ut. Borde jag då vara tyst bara då jag inte kan formulera min åsikt på en gång, eller istället bli dömd direkt utan en djupare förklaraing för själva grunden för min åsikt?